Brunt och vitt fett
Visste du att det finns brunt och vitt fett?
Det "vita" fettet är förhärskande i kroppen hos alla däggdjur, förutom grisen. I den vita fettvävnaden sparar kroppen energi i form av fettmolekyler för sämre tider.
Men tyvärr befinner sig största mängden hos många människor kring buken, höfterna och baken.
Förutom vita fettceller existerar en annan art av kroppsfett, den „bruna" fettvävnaden. I motsats till den vita fettvävnaden som lagrar energi, så förbrukar den bruna fettvävnaden energi genom att omvandla den till värme.
Många djur som går i ide hela vintern, men även nyfödda har dessa bruna fettceller som ligger mellan skulderbladen och kring bröstbenet. De ser till att organismen även vid låg yttertemperatur kan upprätthålla önskad kroppstemperatur.
Det speciella med den bruna fettvävnaden är den höga halten av mitokondrier*. Dessa står också för den bruna färgen. Mitokondrierna anses vara cellernas kraftverk som normalt framställer det energirika ATP* som används som drivmedel för olika verksamheter i cellen. I den bruna fettvävnaden använder mitokondrierna inte energin för att bygga upp ATP utan för att frisätta värme och fungerar således som inbyggd värmekälla.
Hittills trodde forskare att det bara är spädbarn som har aktiv brun fettvävnad. Först 2007 visade flera forskargrupper att även vuxna har denna typ av fettvävnad, men endast i ringa mängder. Mindre än 100 gram, fördelat på flera regioner i kroppen som i bröstutrymmet, mellan lungorna och i halsregionen ovanför nyckelbenet. Vetenskapsmännen konstaterade dessutom att brun fettvävnad förekommer mera sällan hos överviktiga än hos smala människor. Detta ledde till idén att en högre andel av brun fettvävnad betyder en högre energiförbrukning av kroppen och därmed en mindre inlagring av vitt fett.
Hur man kan höja den bruna fettandelen visade vetenskapsmännen kring Stephan Herzig i DKFZ 2010. De upptäckte att det kroppsegna enzymet COX-2* och det därav uppkomna inflammations-hormonet prostaglandin i det vita fettet stimulerar bildandet av celler som är karakteristiska för bruna fettceller. "Vi utgår ifrån att 50 gram mera brun fettvävnad borde räcka för att höja energiförbrukningen hos en vuxen med 20 procent", säger Herzig som nyligen har upptäckt en viktig mekanism som orsakar fettlever. "Vi är inte ut efter att hjälpa människor till en drömfigur utan vårt mål är att motverka en störd glukostolerans hos mycket överviktiga personer, vilket innebär att förbättra insulinverkan och därmed motverka typ-2 diabetes."
I en annan studie som redogjordes för i "Journal of Clinical Investigation (vol.122,s.545)" skrev Carpentier m fl att de hittade mer eller mindre stora mängder brunt fett hos alla testpersonerna. Volymen av de relevanta fettdepåerna varierade mellan 32 och 329 ml från en person till en annan. Vid varma yttertemperaturer aktiverades de bruna "värmekuddarna" och satte igång en avkylning. På så sätt avlägsnade de det eventuellt förhöjda glukoset och fettsyrorna i blodet och höjde dessutom förbränningen av dessa energileverantörer.
Ett ytterligare bevis på höjd ämnesomsättning var, att blodvolymen i den bruna fettvävnaden vid kyliga temperaturer ökade betydligt. Som analyser visade höjdes energiförbrukningen hos deltagarna när de var utsatta för kyla med ca 80 procent, vilket motsvarar ett ytterligare energibehov av ca 250 kcal. Knappt hälften av denna meransträngning kom från de bruna fettceller och resten orsakades av att musklerna darrade av kylan. Ju större och aktivare emellertid den värmande fettvävnaden är, desto mindre utpräglad är darrningen vid kyla.
Varför vissa personer har mer brunt fett än andra är dock oklart. Kroppshyddan och åldern verkar spela en viktig roll. Observationer tyder på att värmevävnaden (bruna fettet) hos smala personer är större eller arbetar effektivare än hos lite runda personer. Dessutom blir det med tilltagande ålder mindre och mindre och försvinner helt. Detta, menar vissa forskare, är också den avgörande anledningen, varför vi lägger på hullet när vi blir äldre. Brunt fett skyddar för övervikt och möjligen också för diabetes.
Många forskare söker därför efter vägar att aktivera den bruna fettvävnaden och att behålla den hela livet ut. Viktiga impulser levererar forskarna Marica Bordicchia och Sheila Collins från Diabetes forskningscentrum vid Sanford-Burnham Medical Research Institute in Orland/Florida. Ett hormon med namnet natriuretisk peptid som utsöndras från hjärtats kammare, är tydligen i stånd att omvandla vit fettvävnad till brun fettvävnad. (Journal of Clinical Investigation, doi:10.1172/I59701. Ytterligare forskning kommer att visa om dessa iaktagelser kan användas medicinskt.
Källa: F.A.Z.
*Mitokondrier är en typ av organeller i eukaryota celler. Mitokondrierna innehåller en kort DNA-sekvens, kallad Mitokondrie-DNA. Eftersom detta DNA är utanför cellkärnan räknas det inte till kärn-DNA, utan är icke-kromosomiellt. Wikipedia
Det "vita" fettet är förhärskande i kroppen hos alla däggdjur, förutom grisen. I den vita fettvävnaden sparar kroppen energi i form av fettmolekyler för sämre tider.
Men tyvärr befinner sig största mängden hos många människor kring buken, höfterna och baken.
Förutom vita fettceller existerar en annan art av kroppsfett, den „bruna" fettvävnaden. I motsats till den vita fettvävnaden som lagrar energi, så förbrukar den bruna fettvävnaden energi genom att omvandla den till värme.
Många djur som går i ide hela vintern, men även nyfödda har dessa bruna fettceller som ligger mellan skulderbladen och kring bröstbenet. De ser till att organismen även vid låg yttertemperatur kan upprätthålla önskad kroppstemperatur.Det speciella med den bruna fettvävnaden är den höga halten av mitokondrier*. Dessa står också för den bruna färgen. Mitokondrierna anses vara cellernas kraftverk som normalt framställer det energirika ATP* som används som drivmedel för olika verksamheter i cellen. I den bruna fettvävnaden använder mitokondrierna inte energin för att bygga upp ATP utan för att frisätta värme och fungerar således som inbyggd värmekälla.
Hittills trodde forskare att det bara är spädbarn som har aktiv brun fettvävnad. Först 2007 visade flera forskargrupper att även vuxna har denna typ av fettvävnad, men endast i ringa mängder. Mindre än 100 gram, fördelat på flera regioner i kroppen som i bröstutrymmet, mellan lungorna och i halsregionen ovanför nyckelbenet. Vetenskapsmännen konstaterade dessutom att brun fettvävnad förekommer mera sällan hos överviktiga än hos smala människor. Detta ledde till idén att en högre andel av brun fettvävnad betyder en högre energiförbrukning av kroppen och därmed en mindre inlagring av vitt fett.
Hur man kan höja den bruna fettandelen visade vetenskapsmännen kring Stephan Herzig i DKFZ 2010. De upptäckte att det kroppsegna enzymet COX-2* och det därav uppkomna inflammations-hormonet prostaglandin i det vita fettet stimulerar bildandet av celler som är karakteristiska för bruna fettceller. "Vi utgår ifrån att 50 gram mera brun fettvävnad borde räcka för att höja energiförbrukningen hos en vuxen med 20 procent", säger Herzig som nyligen har upptäckt en viktig mekanism som orsakar fettlever. "Vi är inte ut efter att hjälpa människor till en drömfigur utan vårt mål är att motverka en störd glukostolerans hos mycket överviktiga personer, vilket innebär att förbättra insulinverkan och därmed motverka typ-2 diabetes."
I en annan studie som redogjordes för i "Journal of Clinical Investigation (vol.122,s.545)" skrev Carpentier m fl att de hittade mer eller mindre stora mängder brunt fett hos alla testpersonerna. Volymen av de relevanta fettdepåerna varierade mellan 32 och 329 ml från en person till en annan. Vid varma yttertemperaturer aktiverades de bruna "värmekuddarna" och satte igång en avkylning. På så sätt avlägsnade de det eventuellt förhöjda glukoset och fettsyrorna i blodet och höjde dessutom förbränningen av dessa energileverantörer.
Ett ytterligare bevis på höjd ämnesomsättning var, att blodvolymen i den bruna fettvävnaden vid kyliga temperaturer ökade betydligt. Som analyser visade höjdes energiförbrukningen hos deltagarna när de var utsatta för kyla med ca 80 procent, vilket motsvarar ett ytterligare energibehov av ca 250 kcal. Knappt hälften av denna meransträngning kom från de bruna fettceller och resten orsakades av att musklerna darrade av kylan. Ju större och aktivare emellertid den värmande fettvävnaden är, desto mindre utpräglad är darrningen vid kyla.
Varför vissa personer har mer brunt fett än andra är dock oklart. Kroppshyddan och åldern verkar spela en viktig roll. Observationer tyder på att värmevävnaden (bruna fettet) hos smala personer är större eller arbetar effektivare än hos lite runda personer. Dessutom blir det med tilltagande ålder mindre och mindre och försvinner helt. Detta, menar vissa forskare, är också den avgörande anledningen, varför vi lägger på hullet när vi blir äldre. Brunt fett skyddar för övervikt och möjligen också för diabetes.
Många forskare söker därför efter vägar att aktivera den bruna fettvävnaden och att behålla den hela livet ut. Viktiga impulser levererar forskarna Marica Bordicchia och Sheila Collins från Diabetes forskningscentrum vid Sanford-Burnham Medical Research Institute in Orland/Florida. Ett hormon med namnet natriuretisk peptid som utsöndras från hjärtats kammare, är tydligen i stånd att omvandla vit fettvävnad till brun fettvävnad. (Journal of Clinical Investigation, doi:10.1172/I59701. Ytterligare forskning kommer att visa om dessa iaktagelser kan användas medicinskt.
Källa: F.A.Z.
*Mitokondrier är en typ av organeller i eukaryota celler. Mitokondrierna innehåller en kort DNA-sekvens, kallad Mitokondrie-DNA. Eftersom detta DNA är utanför cellkärnan räknas det inte till kärn-DNA, utan är icke-kromosomiellt. Wikipedia
*Cyklooxygenas, förkortat COX, är ett enzym som deltar i bildningen av flera olika viktiga ämnen i kroppen, bland annat prostaglandiner. Dessa deltar i, bland annat, inflammatoriska processer i kroppen. Många antiinflammatoriska läkemedel fungerar genom att hämma detta enzyms funktion. Exempel på COX-hämmare är acetylsalicylsyra och ibuprofen (så kallade NSAID-preparat).
COX föreligger i två olika former, isoenzymer, COX-1 och COX-2:COX-1 finns i de flesta vävnader och är nödvändigt för vävnaderna i mag-tarmkanalen, njurarnas homeostas och för trombocytaggregationen (som är en del av hemostasen).
*Adenosintrifosfat, eller ATP, är en nukleotid som spelar en central roll i cellens energihantering. ATP används för att driva kemiska processer i cellen som inte kan ske spontant, på grund av att de är energikrävande. Exempel på detta är transport (aktiv) samt kontraktion av muskler. ATP är även en byggsten vid syntesen av nukleinsyror som till exempel DNA och RNA.
